Ni undrar säkert vem jag är. Egentligen gillar jag inte presentationer, mest för att jag tycker att de alltid låter så torftiga. Den som lyckas göra en presentation intressant borde belönas med en guldbagge, eller två. Men trots allt fyller presentationer en funktion såhär innan vi har lärt känna varandra. Det är jag som är Leyla (döpt efter Eric Clapton låten för er som undrar). Jag älskar hallon. Igår var jag tvungen att googla på vad som händer om man äter för mycket hallon, men jag hittade inte några bevis på att överkonsumtion skulle vara farligt. Däremot hatar jag broccoli. Det är en grönsak som jag fortfarande inte har lärt mig att äta, till min mammas besvikelse. Eller det förstås, semikolon och särstavningar är nog något som ger mig ännu mer rysningar.
Jag är 24 år och har växt upp i en liten by här i Skåne som de flesta av er nog aldrig har hört talas om. Hjärup. Där finns en pizzeria, en Tempobutik och ett café. Det är nog allt. Eller just det, där finns också en tågstation så att man ska kunna ta sig därifrån. När jag lämnade Hjärup flyttade jag till studentstaden Lund och där bor jag än idag. Jag har tagit en examen i Service Management men insåg att försäljning, kassaflödesanalyser och bokslut inte var så upphetsande. När jag flyttade till Barcelona för två år sedan började jag jobba på en reklambyrå. Det var där och då som jag insåg att detta var vad jag ville hålla på med resten av livet. Det må låta som en klyscha och det kanske det är, men det är också sanningen. När jag kom hem till Sverige igen började jag jobba som skribent och redaktör för en tidning och nu är jag här på Manifesto. Har ni hört uttrycket, alla vägar bär till Rom? Det är först nu jag förstår vad det verkligen betyder.
I sommar kommer jag att blogga här på Manifesto. Missa inte mitt nästa blogginlägg om jakten på en ny hobby som kommer upp imorgon.